Vad händer när ens vänner slutar bry sig? Vad händer när alla lämnar en åt sitt öde? När det helt plötsligt finns något som betyder väldigt mycket mer, när livet har fått en annan betydelse och vännerna inte längre kommer i första hand. Det är allt som oftast inte meningen att det ska bli så. Man får bara hoppas att dem hittar tillbaka till verkligheten innan det är för sent, att dem inser vad det verkligen är som betyder något.

Söndagar har aldrig betytt något speciellt för mig. Jag har aldrig förstått varför söndagar ens behövs. Inga butiker har öppet och dem som faktiskt - av någon anledning - har öppet brukar inte allt för sällan stänga innan en vettig människa har vaknat. Kanske är söndagar pensionärers chans i samhället att slippa allt som är jobbigt. För det är ju en hel del som det ska klagas på. Är det inte barnbarnens hår så är det rökningen och är det inte rökning så är det invandrare. Anpassa er till samhället säger jag till er. Vi lever idag, inte på 1700-talet.

Tanken slog mig precis att en dag så kanske jag blir känd och rik. Det är en ganska skämmande tanke. Kommer jag glömma alla mina nuvarande vänner då? Kommer jag börja tro på pengars makt och lägga alla inkomster i fickan istället för att skänka till välgörenhet, som Tv4? Det retar mig att det finns så många i världen som lider av fattigdom trots att det finns ett så stort antal människor som har oändligt med mynt. Fråga mig inte varför jag tänker på sådant nästan varje dag men det blir väl så när man är arbetslös.

På tal om arbetslös så är ju arbetsförmedlingen ett jävla fenomen. På namnet "arbetsförmedling" låter det som att dem ska förmedla jobb, hjälpa en in på arbetsmarknaden och faktiskt vara ett stöd. Jag var där för någon vecka sedan. Vad fick jag ut av det? En sämre självkänsla, dem tryckte ner en i botten, drig upp alla svaga punkter. "Du behöver mycket hjälp men vi kan inte ge dig den, vi har inte den tiden", tack det var precis vad jag behövde. Jag antar att ni kommer klaga på mig för att jag klagar på något som ni anser att man får leva med. Ni kanske smörar för att lyckas men det ligger inte i min natur att må åt helvete för att få ett jobb. Tyvärr.

Ändå ska jag ta mig i nackskinnet och få dit nästa vecka igen. Inte för min egen skull. För att slippa allt tjat från omgivningen. Tjat hjälper inte mig någonting, det handlar om djupare saker än så. Saker som folk idag inte förstår sig på. När det är förbjudet att må dåligt, då behöver man musiken.

Bloggens låt: Blowin' In The Wind
Artist: Bob Dylan



"Blowin' In The Wind" kan inte någon ha missat. Jag tror att alla har något minne till den här låten. Eftersom den är så stark rent känslomässigt så överlämnar jag ansvaret till er att tänka och tycka. Jag har inte ord för vad den betyder för mig.

Minnen är som blommor, som växter som vissnar. Minnen är finast när man minns dem som bäst men efter åren så vissnar dem bort och lägger sig som ett täcke över marken för att ge plats åt nya. Ibland önskar jag att det fanns usb-minnen för människor, ett externt minne där man kunde lagra alla gamla, fina minnen som man har från när man var liten. Det finns flera sådana från när jag gick på dagis, tyvärr börjar dem blommorna vissna men bättre en halv-vissen bukett än ingen alls.

Jag minns alla läger som vi hade med dagis, dem minst sagt udda tävlingarna som man tyckte var det bästa av allt. Bara bussresan dit var speciell, alla satt och sjöng "En busschuafför" och diverse andra sånger som man kunde som liten. Vad jag kan minnas så var det alltid samma stuga vi åkte till, den låg vid Ringsjön, byn hette Gamla Bo - bara det var roligt när man var en liten pojke. Jag minns godisträdet, det fanns ett specifikt träd precis intill sjön som det växte godis i. Naturligtvis var det någon som gick och hängde dit godis när ingen såg men man var ju dum och trög i dne åldern och trodde blint på att det fanns ett godisträd. Jag har för mig att det var lakrits-snören allt som oftast, min stora favorit på den tiden. Tyvärr minns jag inte mer exakt varför eller hur detta godisträd kom till.

Nästa minne är det väl få som kommer tro på, dels för att det låter sjukt men även för att jag själv börjar undra om det verkligen hände. Under dessa läger vid Ringsjön så fanns det förutom godisträdet en tävling som var väldigt udda. kiss-tävlingen tror jag vi kallade den. Vem kan kissa längst? Det hela gick ut på att alla killar ställde sig på rad och kissade så långt som möjligt. Inte nog med att vi ens gick med på att göra det. tjejerna fick stå och kolla på. Idag kan jag bara tänka mig vilka rubriker det hade skapat i media om det kom ut att dagis-personal ordnar kiss-tävlingar. Jag minns bara att jag aldrig vann den tävlingen, jag kissade inte tillräckligt långt.

Livet var lättare förr.

Bloggens låt: Otherside
Artist: Red Hot Chili Peppers



"Otherside" får mig att tänka tillbaka på allt som har varit. På det som inte är och aldrig kommer tillbaka. Låten får mig att inse att det är dags och gå vidare. Jag får en klump i halsen varje gång jag hör den.

Vad motiverar er att skriva en blogg? Vad är det som får folk att varje dag sätta sig vid sin dator och dela med sig av sitt liv, ofta i detalj. Jag har aldrig, kommer antagligen aldrig att förstå var folk i allmänhet hittar motivation till att blotta sig själva för världen. Personligen är jag för feg, vågar inte riktigt ta konsekvenserna av det.

Det skrämmer mig att tänka på vilka val folk gör när de väljer att läsa ens blogg. Varför är det så intressant med en blogg? Är det i brist på mod att fråga skribenten personligen hur den mår, vad den har gjort, vad den har ätit, hur den ser på vikt-problem och mode som gör att folk väljer att läsa bloggen istället? Eller är det i vägskälet mellan den smala krångliga vägen och den stora raka motorvägen som man gör sitt val, är det så fruktansvärt jobbigt att ta kontakt med en person?

Jag vet inte svaren själv, det snurrar i hjärnan. Varför gör Tv4 så värdelösa satsningar som "Snillen snackar"? Programmet har inget som helst moment som är spännande eller medryckande. En panel på fyra personer, till synes okända - kanske i brist på andra - ska gissa betydelsen av olika ord. Om panelen inte kan gissa ordet så får den tittare som skickat in respektive ord 3 000 kronor. Vad snällt av Tv4 tänkte jag och tog förgivet att om panelen gissade rätt så gick pengarna till välgörenhet eller liknande. Tyvärr hade jag fel, om panelen gissar rätt så får Tv4 behålla pengarna. Inte nog med att man får en känsla av att Tv4 är snåla, det är folk som betalar för att få se det här spektaklet live, i studio. Världen är konstig, Tv4 är värdelösa på satsningar. Ta bara musiken i "Let's Dance".

Jag tänker vara lite stygg och sno ett koncept som en av mina vänner kör med i sin blogg - dagens låt. Skillnaden är att jag döper om fenomenet till bloggens låt. I Varje inlägg tänker jag länka till en låt/musikvideo och skriva två eller tre rader om min kärlek till just den låten.

Bloggens låt: I'm outta time
Artist: Oasis



"I'm outta time" är en hyfsat ny låt, från Oasis nya skiva "Dig out your soul". Jag har fortfarande inte fått någon djupare kärlek till den här låten men känslan finns där. Den beskriver hur jag känner just nu och sedan är den ju väldigt fin som den är också. Det är svårt att inte gilla videon.