Jag är tillbaka i bloggens värld. Över ett år sedan sist. Ska jag vara ärlig så har det tragiskt nog inte hänt speciellt mycket under det året. Jag är fortfarande samma gamla mystiska, musik-älskande, fotointresserade, omtänksamme Johan. Det hoppas jag att ni står ut med.

I'm not a good boy
I never was a good boy.

Jag antar att min blogg kommer vara mer välbesökt nu. Inte för att jag skriver bättre utan för att jag tydligen har fans. Människor i olika åldrar som ser upp till mig. Det känns ganska stort. Och vad driver en om inte snälla individer som uppskattar en för det man är bra på, istället för att lyfta fram ens svagheter. I och med mina så kallade fans så känner jag ett större ansvar - nej, jag har inte fått storhetsvansinne, inte än - att skriva vettiga saker i den här bloggen.

Ain't talking, just walking
Through this weary world of woe
Heart burning, still yearning
No one on earth would ever know.

Som uppmärksamma personer, då framför allt ni som var med för ett år sedan märker så har jag gjort om designen helt. Med ny dator och nya "skills" så kändes det så dags att förnya. Jag är medveten om att bloggen kan krångla i vissa webbläsare men jag kan nästan garantera att den ska fungera i Mozilla Firefox.

Läs gärna mina äldre inlägg men ta dem med en nypa salt. En blogg är lite som en blomma, den är fin så länge man orkar sköta om den, sen är den ganska värdelös. Vi får väl se hur länge detta håller i sig, jag känner mig väldigt ovan vid att skriva blogg nämligen.

Whatever made you want to change your mind
So easy to look at, so hard to define.

Idag är det inte vilken dag som helst. Det är pappas födelsedag. Hade det inte varit för att folk är glada och njuter så mycket av sina födelsedagar så hade det känts rätt meningslöst. Vem vill egentligen veta att man blir äldre, att man är en dag närmre döden? Inte jag i alla fall. Grattis till pappa.