19.08.11 - Verklighetens u-sväng
2011-08-19 @ 01:22:58I en överexponerad verklighet, en u-sväng mot det liv jag inte trodde fanns. Minnen i strålar av lycka från en levande lyckofabrik med gratis leverans. Med en liten justering, en längre slutartid, får man mer ut av stunden.
I en överexponerad verklighet, mil efter mil mot den lycka jag inte trodde skulle existera. Vilse i skenet av ditt leende. Utan GPS i en värld full av ledtrådar. Utan karta i en obeskrivlig känsla. Utan manual när det overkliga sker.
I en överexponerad verklighet.
Our word is so faint and feeble,
Broken by the slightest breeze or breath.
Broken by the slightest breeze or breath.
20.03.11 - Livets refräng
2011-03-20 @ 21:39:48Drift along, sweep down and I’ll cry for help.
Häng mig upp och ner på din tvättlina. Töm mina fickor på skit. Torka mina tårar. Låt solens strålar nå fram. Ta ett steg åt sidan, du skymmer värmen. Släpp aldrig taget om den lycka du bär åt mig. Låt mig gå.
Cross our hearts and pray
For someone to come and take us home.
Refrängen i mitt liv försvann. Låten förlorade sin mening. Vers efter vers, samma rader. Kopiera och klistra in. En dålig cover på en mainstream radiohit. Någon annans mästerverk blev min huvudvärk. Refrängen i mitt liv försvann.
This ocean will drag you down.
I can’t lie to myself.
Allt du säger och allt du inte säger. Allt jag hör och allt jag vill höra. En perfekt illusion av fantasin i drömmarnas värld. Låt dina ord, din lycka studsa mot jorden, som solljus mot en stilla havsyta. Sprid din lycka. Vi har alla misslyckats.
Speaking through tears.
07.03.11 - Livets paus
2011-03-07 @ 15:48:08Vila i frid, finaste morfar.
Glömmer aldrig sista sommaren med dig.
2010 blev en varm sommar.
Vi firade systers födelsedag. Du och farfar satt med tidningar på huvudet.
Det var varmt. Både av solen och av att se dig le och skämta med farfar.
Då visste jag inte att det skulle bli sista sommaren med dig.
Det sista du frågade mig var hur det gick med fotograferingen.
Jag svarade att det gick bra. Nu är det ett sätt att bearbeta sorgen.
En gren föll från släktträdet. Eller gjorde den det egentligen?
Någonstans känns det som att du finns kvar, i allt det du var en del av.
I det som var du; skogen, promenader och svampplockning,
för att inte tala om huset du själv var med och bygde.
Faller det en gren så växer det ut en ny, aldrig den andra lik men spåren
finns kvar på stammen, så som minnen i släkten.
En liten flicka föddes bara en månad efter att du gått bort.
Livet går vidare, det som finns kvar är de spår du lämnade efter dig,
alla vackra minnen. Jag minns utflykterna till Briolekoseum.
Fikapauserna i skogen med kaffe och bullar.
Stunderna vid bäcken och näckrosdammen. Fina minnen.
Tack för allt det fina som du stod för,
all omtänksamhet, värme och berättande.
Nu förstår jag vart jag har fått en del av mig själv ifrån.
Du kunde inte ha fått en finare begravning, finaste du.
Vila i frid, finaste morfar.
19.11.10 - Fåglarnas beslut
2010-11-19 @ 01:12:18Ensamt. Fruktansvärt ensamt. Trots alla vänner. Tomt. Fruktansvärt tomt. Trots all närhet. Något saknas. Fåglarna förföljer mig. När allt är bra, när det är varmt att vara min vän, då är de här. När allt fryser till is, när vintern förtrollar världen, flyger de, snabbt och bestämt. Kallt. Farligt. Ensamt. Tomt.
A man can never dream these kind of things
Especially when she came and spread her wings.
Det finns ett fåtal. Ett fåtal som stannar. Ett fåtal vars vingar arbetar. Arbetar länge och hårt, för att lyfta från marken, för att hjälpa mig upp igen. Från det ena trädet till det andra. Hämta mat. Tillbaka igen för att trösta, krama och göra nytta. Trots kyla, trots otacksamma bemötanden. Varför ger ni aldrig upp? Det finns varmare länder, det finns de som behöver er bättre. Jag förtjänder det inte. Inte nu. Inte längre. Tystand
But son, please keep a steady wing
And know you're the only one who means anything to me.
Jag stirrar på trädet. Trädet som är en siluette i soluppgången. Det utan löv, det med den finaste kronan . Stämningsfull dimma stiger upp bakom trädet. Ett yjugotal småfåglar flyger snabbt, i flock, till och från trädet. Besutsångest, tänker jag. De slutar väl snart. Deras vingar går så snabbt att man knappt ser dem. Som en tecknad film. Kylan slår mot kinden. Jag drömmer inte. På buskarna framför trädet ligger vinterns första frost. Stämningsfullt. Kallt. Ensamt.
And now you took the only thing that meant anything to me
I will never fly again, I will hang up my wings.
11.10.10 - Livets ångest
2010-10-11 @ 00:53:12Livet spelas upp på repeat. Du trycker på stop men inget händer. Någon har raderat alla vackra scener i ditt liv. En skräckfilm utan slut, en film som aldrig upphör att existera hur många gånger du än bränner den. Det var aldrig din mening att behålla den, aldrig din avsikt att det skulle bli en skräckfilm. Du var aldrig regisören. Filmen har börjat leva sitt eget liv. Den binder fast dig, trycker upp dina ögonlock, slår bort allt annat - filmen är ditt öde, du slipper inte undan.
Cause we all watched the buildings fall
Watched the scales fall from our eyes.
Du skriker. Din hals blöder. Du har gjort världen döv. Ditt klagande skadar. Inte bara dig. Din omvärld. Du har gjort världen blind. Du blöder. Omvärlden stampar i ditt blod i sin vardag, det stänker upp på någon annan. Dig ser de inte. Syns du inte, finns du inte. Syns du för mycket, försvinner du i mängden.
We act like none of this matters.
Hej ångest!
Välkommen tillbaka,
tack för senast.
Sa jag inte åt dig att låta mig vara?
Vi måste sluta träffas såhär!
Ska du inte ha semester snart? Pension?
Kan du åtminstone
låta mig tänka?
En liten stund. Snälla. Gå.
Vänd ryggen. Försvinn.
Jag håller för öronen.
Varför hör jag dig?
Sluta. Stick!
Du kan väl ge mig lite ensamtid?
Jag vill ha en paus!
En kopp kaffe. Kanske te?
Jag hälsade på lyckan igår,
du känner möjligtvis inte henne?
Hon är en bra förebild.
Mycket trevligare än dig!
Du måste våldta mig.
För att få min uppmärksamhet.
Lärde du dig aldrig
att man ska fråga först?
Dikt av mig och Sebastian Lilja.