20.03.11 - Livets refräng
2011-03-20 @ 21:39:48Drift along, sweep down and I’ll cry for help.
Häng mig upp och ner på din tvättlina. Töm mina fickor på skit. Torka mina tårar. Låt solens strålar nå fram. Ta ett steg åt sidan, du skymmer värmen. Släpp aldrig taget om den lycka du bär åt mig. Låt mig gå.
Cross our hearts and pray
For someone to come and take us home.
Refrängen i mitt liv försvann. Låten förlorade sin mening. Vers efter vers, samma rader. Kopiera och klistra in. En dålig cover på en mainstream radiohit. Någon annans mästerverk blev min huvudvärk. Refrängen i mitt liv försvann.
This ocean will drag you down.
I can’t lie to myself.
Allt du säger och allt du inte säger. Allt jag hör och allt jag vill höra. En perfekt illusion av fantasin i drömmarnas värld. Låt dina ord, din lycka studsa mot jorden, som solljus mot en stilla havsyta. Sprid din lycka. Vi har alla misslyckats.
Speaking through tears.
07.03.11 - Livets paus
2011-03-07 @ 15:48:08Vila i frid, finaste morfar.
Glömmer aldrig sista sommaren med dig.
2010 blev en varm sommar.
Vi firade systers födelsedag. Du och farfar satt med tidningar på huvudet.
Det var varmt. Både av solen och av att se dig le och skämta med farfar.
Då visste jag inte att det skulle bli sista sommaren med dig.
Det sista du frågade mig var hur det gick med fotograferingen.
Jag svarade att det gick bra. Nu är det ett sätt att bearbeta sorgen.
En gren föll från släktträdet. Eller gjorde den det egentligen?
Någonstans känns det som att du finns kvar, i allt det du var en del av.
I det som var du; skogen, promenader och svampplockning,
för att inte tala om huset du själv var med och bygde.
Faller det en gren så växer det ut en ny, aldrig den andra lik men spåren
finns kvar på stammen, så som minnen i släkten.
En liten flicka föddes bara en månad efter att du gått bort.
Livet går vidare, det som finns kvar är de spår du lämnade efter dig,
alla vackra minnen. Jag minns utflykterna till Briolekoseum.
Fikapauserna i skogen med kaffe och bullar.
Stunderna vid bäcken och näckrosdammen. Fina minnen.
Tack för allt det fina som du stod för,
all omtänksamhet, värme och berättande.
Nu förstår jag vart jag har fått en del av mig själv ifrån.
Du kunde inte ha fått en finare begravning, finaste du.
Vila i frid, finaste morfar.