Ensamt. Fruktansvärt ensamt. Trots alla vänner. Tomt. Fruktansvärt tomt. Trots all närhet. Något saknas. Fåglarna förföljer mig. När allt är bra, när det är varmt att vara min vän, då är de här. När allt fryser till is, när vintern förtrollar världen, flyger de, snabbt och bestämt. Kallt. Farligt. Ensamt. Tomt.

A man can never dream these kind of things
Especially when she came and spread her wings.

Det finns ett fåtal. Ett fåtal som stannar. Ett fåtal vars vingar arbetar. Arbetar länge och hårt, för att lyfta från marken, för att hjälpa mig upp igen. Från det ena trädet till det andra. Hämta mat. Tillbaka igen för att trösta, krama och göra nytta. Trots kyla, trots otacksamma bemötanden. Varför ger ni aldrig upp? Det finns varmare länder, det finns de som behöver er bättre. Jag förtjänder det inte. Inte nu. Inte längre. Tystand

But son, please keep a steady wing
And know you're the only one who means anything to me.

Jag stirrar på trädet. Trädet som är en siluette i soluppgången. Det utan löv, det med den finaste kronan . Stämningsfull dimma stiger upp bakom trädet. Ett yjugotal småfåglar flyger snabbt, i flock, till och från trädet. Besutsångest, tänker jag. De slutar väl snart. Deras vingar går så snabbt att man knappt ser dem. Som en tecknad film. Kylan slår mot kinden. Jag drömmer inte. På buskarna framför trädet ligger vinterns första frost. Stämningsfullt. Kallt. Ensamt.

And now you took the only thing that meant anything to me
I will never fly again, I will hang up my wings.