I walk in the air between the rain
through myself and back again
Where? I don't know.

Känslan av att inte räcka till. Känslan av att se sina vänner må dåligt men inte kunna hjälpa. Känslan är avskyvärd. Framförallt när man, som jag, lever för sina vänner. Magen gör uppror när jag tänker på det. Om jag inte kan hjälpa mina vänner, varför skulle de vilja hjälpa mig sen då? Allt handlar om att ge och ta. Just nu känns det som att jag bara tar. Jag är den där tjuven med svart rånarluva. Varför får jag inte av mig luvan för? Den skrämmer folk, vänner. Den förstör.

The voice in your head brings you to tears,
but you don't know why.

Hur gör man när man tröstar folk? Har jag någonsin vetat det? Tveksamt. Jag kan uttrycka mig sött, berätta vad folk betyder och hur underbara de är. Det är lätt. Men det är uppenbart inte vad folk vill höra. Om de inte vill höra, varför lyssnar de? Varför kan man inte få välja sina egenskaper själv? Som i The Sims, spelet ni vet. Då hade jag valt omtänksam, bra på att trösta, social och så vidare. Men det är klart. Då hade det väl funnits ett begränsat antal av allt. Egenskaperna hade inte räckt till.

And in between the moon and you
the angels get a better view
of the crumbling difference
between wrong and right.

Jag slår på mig själv med mna tankar. Jag river upp gamla sår. Jag hittar snart tillbaka. Hoppas jag. Måste bara hitta spåren som jag lämnade efter mig. Dem där fina spåren, sådana spår som turister stannar för att beundra. Jag är trött på att välja fel stigar. Det gör ont att snubbla på rötter som man redan dragit upp en gång förr. Ge mig en karta. Visa mig vägen. Jag har hemlängtan nu.

Under this killing moon
Under this burning sky
The fire's shining groom
I hold my breath and close my eyes.

Hat. Känslor. Trårar. Ångest. I mängder. Kärlek är som en stol. En gammal trästol av ett välkänt märke. Alla vet att det ska funka. Man sätter sig på stolen. Gång på gång. Stolen slits. Flisa efter flisa trillar från stolen. Den börjar tappa sin färg, inget är som förr. Det är tur att man har ryggstödet att luta sig mot. Vänner. Men akta. Luta dig inte för mycket, stolen kanske trillar. En dag trillar stolen ihop. Ben efter ben knäcks av. Man svär för sg själv. Det där märket skulle ju fungera. Fan.

And soon you learn
That the only thing worth to treasure,
Are the people that actually care.
Then why are there still tears in your eyes?

Vecka ut och vecka in. Dag och natt. Grubbel. Vilket märke ska man ge en chans nästa gång? För en nästa gång blir det alltid, man ger sig aldrig. En stol måste man ju ha. Vännernas tips växer till en hög. Den där stolen är bra, den hade min syster! Men nej. Man kan ju inte göra som andra säger till en. Samma märke igen. Den här gången för ett lite högre pris.

So I'm trying to teach you something.
But you turn away.
So I'm trying to show you the path.
But you'll walk astray.

Du kommer aldrig ifrån att du behöver något att sitta på, kvittar vad. Du börjar bli desperat. Hur mycket du än kämpar för att stå på egna ben så faller du tillsist ner på en ny stol. Den här stolen känns annorlunda. Du får upp hoppet igen. Precis när du bestämt dig för att slå till så kommer din närmaste vän och tar stolen. Den där stolen som du alltid drömt om. Du kan inte såra din vän. Du söker upp stolen. Du slänger den i marken. Krossar den. Du är trött på att alltid bli besviken.

To see a new horizon.
And my burden finally rests now.
In the depths of it's water grave.
But the waves of the river will always remember.

Dagen efter ångrar du dig. Du vågar inte gå tillbaka och försöka laga stolen igen. Tänk om någon skulle se dig. Tänk om någon skulle fråga vad du håller på med. Tänk om någon skulle förstå att du inte ens har en stol.

I would cross the seven seas
Just to get to you...

Solen är på gott humör.
Åskan är på dåligt humör.
Varför är det aldrig tvärtom?

Du pratar. Allt är bra i ditt liv. Ingenting kan hindra dig. Din lycka gör dig blind. Din glädje gör dig glömsk. Ingen vågar berätta det för dig. Det skulle knäcka dig totalt. En dag faller vi alla. Kanske är det bättre att putta, bara en liten knuff, än att stå bredvid och titta på? Inget ont om lycka och glädje men överdosering skadar. Kanske inte dig själv men dina vänner.

We talk too much; we talk in circles
Till we’re all spinning 'round.

Jag ser dig falla. Som ett domino-spel avlöser problemen varandra. Ingen hinner med. Ingen hinner resa brickorna upp igen. Plötsligt råkar din närmaste vän välta de sista brickorna. Game over. Hade det varit ett datorspel så hade du haft tre liv eller fler. Det är inget spel, varken domino eller något annat. Det är liv du leker med. Ditt eget och andras.

The sky is, falling
And no one, will lift their eyes to see.

Du känner hur svetten rinner från pannan. Vad har du gjort? Hur kunde det bli såhär? Solen kikar fram bakm de svarta åskmolnen. Du vaknar. Har du tur får du en andra chans. Ta vara på den.

You will spread your wings.
One day you'll fly over me.

Inlägget är tankar. Inget personligt mot någon!

Something’s gone terribly wrong
With everyone
All the world is mad
Darkness brings terrible things
The sun is gone.

Med blodsprängda ögon kollar jag mig själv i spegeln. Tre timmars sömn på lika många dagar. Jag nyper mig själv i armen, vad håller jag på med? Eller, är det ens jag som orsakar detta? En kall vind blåser in genom badrumsfönstret, gåshuden smyger sig fram, ändå kallsvettas jag. I kranen rinner iskallt vatten. Jag kollar mig själv i ögonen en gång till. Det där är inte jag. Jag formar händerna till en skål som jag fyller med vatten, sedan nästintill kastar jag det i mitt ansikte. Välkommen hem, säger jag tyst för mig själv.

When all’s said and done
We’ll wake up on the floor.

Jag stänger av kranen. Ser hur vattnet försvinner ner i det mörka röret. Ner i det svarta, okända djupet. Jag ser hur alla kärleksproblem, bråk och stress försvinna ner med vattnet. Jag kollar mig själv i spegeln igen. Mina ögon är fortfarande blodsprängda. Tänk vad lite kallt vatten kan göra.

We set sail with no fixed star in sight.