Hat. Känslor. Trårar. Ångest. I mängder. Kärlek är som en stol. En gammal trästol av ett välkänt märke. Alla vet att det ska funka. Man sätter sig på stolen. Gång på gång. Stolen slits. Flisa efter flisa trillar från stolen. Den börjar tappa sin färg, inget är som förr. Det är tur att man har ryggstödet att luta sig mot. Vänner. Men akta. Luta dig inte för mycket, stolen kanske trillar. En dag trillar stolen ihop. Ben efter ben knäcks av. Man svär för sg själv. Det där märket skulle ju fungera. Fan.

And soon you learn
That the only thing worth to treasure,
Are the people that actually care.
Then why are there still tears in your eyes?

Vecka ut och vecka in. Dag och natt. Grubbel. Vilket märke ska man ge en chans nästa gång? För en nästa gång blir det alltid, man ger sig aldrig. En stol måste man ju ha. Vännernas tips växer till en hög. Den där stolen är bra, den hade min syster! Men nej. Man kan ju inte göra som andra säger till en. Samma märke igen. Den här gången för ett lite högre pris.

So I'm trying to teach you something.
But you turn away.
So I'm trying to show you the path.
But you'll walk astray.

Du kommer aldrig ifrån att du behöver något att sitta på, kvittar vad. Du börjar bli desperat. Hur mycket du än kämpar för att stå på egna ben så faller du tillsist ner på en ny stol. Den här stolen känns annorlunda. Du får upp hoppet igen. Precis när du bestämt dig för att slå till så kommer din närmaste vän och tar stolen. Den där stolen som du alltid drömt om. Du kan inte såra din vän. Du söker upp stolen. Du slänger den i marken. Krossar den. Du är trött på att alltid bli besviken.

To see a new horizon.
And my burden finally rests now.
In the depths of it's water grave.
But the waves of the river will always remember.

Dagen efter ångrar du dig. Du vågar inte gå tillbaka och försöka laga stolen igen. Tänk om någon skulle se dig. Tänk om någon skulle fråga vad du håller på med. Tänk om någon skulle förstå att du inte ens har en stol.

I would cross the seven seas
Just to get to you...