Du säger ingenting. Din tystnad säger mer än du. Dina ögon lyssnar inte på dig. Du gråter. Du fick ju inte, det var förbjudet. Hon förtjänade inte dina tårar. Dina tårar var för fina, för känsliga för henne. Det fanns så många ord som du lika gärna kunde sagt till en mur. Hon var döv, döv för allt det fina du sa. Hon använde hörapparat men den släppte bara igenom oljud, oljud som nu försvinner ut med dina tårar. Hon förtjänade inte inte dig. Du kan ändra på dig själv men inte på henne. Varför vill du tillbaka?

Out of options cause I have failed.

Det är lätt att gå genom luft. Varför är det omöjligt att gå ifrån dig? Du planterade dem finaste blommorna i min hjärna men allt som trivdes där var ogräs. När jag såg förpackningen med dna frön fick jag ett leende på läpparna. Som en perfekt tavla som ännu inte var klar. Som en värdefull tavla som någon förstörde. Varför är jag inte konstnär?

I need to find some peace of mind.
Life will fight me till the end.

Hur gjorde du för att riva muren? Den mur som du sa skulle hålla i en evighet, den mur där alla stenar låg på plats. Den underbara muren som markerade vårt revir. Innaför den muren skulle ingen få gå. Det var aldrig meningen att ge dig verktyg till att riva den. Hur gjorde du? Jag kände slagen men jag kunde inte se stenarna falla. Plötsligt fanns där ingen mur längre. Du var fri, som en fågel flög du iväg. Varför blev jag blind?

The shame for all the errors on my ways
will relentlessly haunt me till the end of days.