För att varje steg
för att varje andetag
för att varje sekund
gör skillnad.

Vinden blåser skönt i din nacke. Fåglarna kvittrar och molnen sprider glädje med sin frånvaro, blommorna lever sina bästa dagar och fiskmåsen ler. Bredvid dig står din favorit dryck, din mp3-spelare ser lockande ut där den ligger i det gröna gräset. Du har precis fått ledigt från all stress, det som kändes jobbigt för en vecka sedan är historia, du ser positivt på framtiden. Planerna för imorgon är bjuda med dina vänner till stranden för att bada och njuta av en kall glass i den gassande solen. Gräset kittlar sådär lagom skönt under dina fötter när du lägger dig till ro på filten, den är lite för kort för dig men vad gör det, livet leker. På avstånd hörs lekande barn, porlet från en bäck och bruset från staden bakom dig. En av dina vänner har vägen förbi och berättar att han precis fått en fin lägenhet inne i centrum. Ni ler, småskrattar, han sätter sig ner en stund, innan han sakta drar sig hemmåt.

Du ser honom strosa sakta genom gräset. När han kommer fram till den stora, hyfsat vältrafikerade vägen stannar han snällt och väntar. Luften doftar respekt och glädje, du ler för dig själv och blir för två sekunder tvungen att blunda för solen som kikar fram bakom trädtopparna.

När du kollar bort mot vägen igen får du en chock.
En stor röd fläck och sedan breda hjul-spår av blod som försvinner runt hörnan.

Solen går i moln. På avstånd hör du en kvinnoröst ropa på sina barn att det är middag. En taxi tutar för att få uppmärksamhet, i samma ögonblick ser du hur fåglarna i flock flyger iväg. Du kollar dig runt efter din mp3-spelare, den är borta. Från vägen hörs ett högt tjut och snart får du syn på en stor långtradare. Chuaffören slänger sin mobil som han håller i handen för att sedan ställa sig på bromsen. I pereferin ser du din vän krossas under det stora monstret till fordon. Du skriker. Stirrar tomt i luften. I all förtvivlan krossar du dina solglasögon med bara handen. Sirener hörs mellan betongväggarna, sakta reser du dig upp. Benen darrar, du tappar känseln och faller ner på filten igen. I ett försök att samla kraft börjar du kräla dig framåt i gräset.

Det svartnar för dina ögon. Allt blir mörkt.
Silluetten av staden framför dig drunknar i det svarta.
Det sista du hör är hur en äldre dam frågar om det är din mp3-spelare. Hon förklarar att hon såg en liten pojke tappa den när han sprang från platsen. Du hör knappt halva meningen, den tonar ut i ett brus.

Tystnad.


Livet kan förändras på några sekunder. Ena sekunden skratt och leende. Andra sekunden sitter man i tårar över att ensamheten tagit över. Ensam med sina tankar, ensam i en värld  av människor. Ensamheten, den stora rädslan - en återvändsgränd med en stopp-skyllt.