Solen kikar försiktigt fram mellan molnen.
Musiken spelas som vanligt i min närhet.
Snön har försvunnit från marken.
Livet går vidare.

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Ett nytt år har inletts. Ett år utan löften, ett år som börjat på sämsta möjliga vis. Löften kan jag i princip aldrig hålla, mina anledningar att må "mindre bra" hör inte hemma i en blogg som denna. Må hända att anledningarna på ett sätt hade passat in med tanke på bloggens rubrik men ett löfte ska jag väl ändå lyckas bevara - att inte göra denna blogg till en "idag-har-jag-druckit-kaffe-och-haft-sex" -blogg.

Livets mening är för vissa att slå sig ned i en skinnfåtölj med ett glas rött vin och en bricka ost. Att bara ta det lungt kan vara skönt ibland. Dock måste man anstränga sig aningen för att över huvud taget komma någon vart i livet. Ibland måste även den blyge öppna käften och säga ifrån, ibland måste även den fege vara modig och riskera livet, ibland måste även den skämtsamme vara allvarlig för att lära känna sig själv.

Alla har någon gång ljugit för att undvika konsekvenserna av sanningen, för att senare inse att sanningen aldrig var ett hot. Vi gör allt för att skydda vårt eget skinn, allt för att inte råka illa ut. Det finns en stor egoist inom var och en av oss. Den som förnekar det har aldrig varit deppig, mått dåligt eller kännt sig ensam. Det lilla man kräver när man till exempel känner sig ensam är närhet, en kram, någon att prata med. Min lärare sa att jag hade "en mörk syn på livet" när jag påstod att alla skulle göra i princip vad som helst för att komma ut ur fängelse, allt för sitt eget bästa.

Ödet är en mycket lustig sak som jag nog aldrig kommer förstå mig på. Vad jag vet så påstår man att det var ödets fel först efter att något har hänt. Att tro på ödet är att ta ett steg framåt och två bakåt. Jag klandrar ingen som tror på ödet men menar samtidigt att man måste se framåt och inte fastna i det förflutna. Låt oss leka med tanken att man har varit med om en trafikolycka. Dagen efter olyckan skyller man allt på ödet. Det jag inte förstår är varför man aldrig hör någon som tappar tron på ödet, trots att man aldrig kommer kunna bevisa motsatsen. Det kan vara för att "ödet" är ett annat ord för livets mening. Det kan också vara för att man vill ha något att skylla allt på. Att skylla på ödet är för mig som att säga inför en fotbollsmatch "jag hejjar på vinnarna".

Vi vet inte varför vi lever. I alla fall inte teorektiskt. Praktiskt är det för att två människor har haft sex. Vi vet inte varför vi dör. I alla fall inte teoretiskt sett. Tror man på ett liv efter döden så är det klart att man kan påstå att vi dör för att vårt nästa liv ska bli bättre. Det ironiska är att hur vida detta stämmer eller ej får vi aldrig veta. Om vi inte börjar tro på spöken vill säga. Kanske träder ett spöke fram bakom soffan och berättar för dig att livet efter döden är som paradiset i himmeln - vilket hade varit högst religiöst. För mig har i alla fall alltid himmeln varit förknippat med Gud och helvetet med djävulen.

Jag vet ingenting egentligen. Allt jag vill är att få folk att reagera, att folk ska öppna sina käftar och säga vad dem känner. Detta kanske är ett känsligt ämne men det finns nog inget intressantare än livet. Vi föds, vi växer upp - oftast till miniatyrer av våra föräldrar, vi pluggar, jobbar, går i pension och dör. Ingen vet varför ändå tycks de flesta ta det med ro. Eller så består världen av fega individer som inte vågar säga sina åsikter. Folk följer alla ideal som skapats för att sälja så mycket som bara möjligt av skit. Människor som inte vågar gå sin egen väg.

Som jag skrev i "Musikens betydelse" så betyder musiken väldigt mycket för mig. Den är en av anledningarna att jag lever än idag. Vännerna är en annan väldigt stor del av livet. Samtidigt är det just vännerna som är mina största fiender, dem har en obeskrivlig makt över mina känslor. Lämnar bara en av mina vänner mig så känns hela livet rätt meningslöst. Livet består av känslor i mängder. Jag har inte sovit en sekund i natt på grund av just känslor. Även bilder betyder väldigt mycket för mig, dem får mig att tänka på ett helt annat sätt. Att sätta sig ner och kolla på en bild i några minuter för att sedan skriva ner sina tankar om den är något alla borde testa.

Sanningen är att jag inte vet vad meningen med livet är. Jag trodde att jag visste. Hoppas att ni reagerar och komenterar nu. Det hade betytt mycket för mig. Våga vara er själva, våga stå för era åsikter.