Regnet har öst ner hela dagen.
Blåser gör det också.
En bra film, varm choklad och en vän
men bara i min fantasi.

Verkligheten stämmer inte överens med mina drömmar, min fantasi. Mina drömmar om ett lyckligt liv, ett fast arbete och en underbar flickvän. Det är någonstans det går fel, kanske är kärlek ingenting för mig. Fast det tror jag inte ens på själv, det finns någon för alla, det gäller bara att hitta rätt. Jag inbillar mig att jag hittade rätt men misslyckades totalt ändå.  Att vissa inte hinner innan döden springer ikapp är en annan femma. Jag tror inte på att två människor, oavsett läggning, kan leva ett helt liv ihop utan problem och bråk. Det finns en sak som är bra med problem, det är känslan när man har löst problemet på ett bra sätt. Ett sådant sätt att båda parter är nöjda och så lyckliga som är möjligt under omständigheterna. Det svåra för många när dem stöter på ett problem tycks vara att ta tag i det och faktiskt lösa problemet. Ingenting blir bättre av att gå runt och ljuga för sig själv och sin ömgivnig. Jag säger inte att jag aldrig har ljugit för mig själv och andra men jag antar att man lär sig av sina misstag. Känner mig som en psykolog nu och då vet jag att det är dags att byta ämne. 

"Att fela är mänskligt
att förlåta är gudomligt."

Det låter bekant. Borde inte det innebära att man
enligt citatet ska ge alla människor en andra chans?

Bloggar har några få nackdelar. Det är lätt att misstolka någon annans text samtidigt som det kanske är det som är charmen med en blogg. En annan nackdel är att om man nu för ovanligjetens skull skulle få en kommentar så kan man inte svara på denna och därmed är kommunikationen död. Jag kan ju bara tala för mig själv och jag känner att om man nu lägger ner lite tid på att uppdatera sin blogg, då är det väl klart att man förväntar sig respons, åtminstone från sina vänner. Anledningen till att jag inte kommenterar andras bloggar är just den, att sen tar diskussionen slut. Då snackar jag hellre med personen "in real life" om det den skrev. Jag glömde kanske berätta att jag numera har koll på mina vänners bloggar. Tog tag i problemet och la till alla under bokmärken. Kollar allihop varje dag, bara det är ett stort kliv i rätt riktining. Ska bli ändring på det mesta nu.

It's not O.K.
To pretend everythings alright.

När jag började blogga för snart exakt ett år sedan så klagade jag på alla "äta-dricka-kaffe-sova-bloggar", bloggar som bara handlar om vad man gjort under dagen. Jag börjar inse att alla kan inte kan vara precis som mig, alla kan inte tycka och tänka precis som jag gör. Det kanske låter patetiskt att jag inser det först nu men människor förändras och så även jag. Igår satte jag mig ner och läste igenom alla kommentarer. Jag borde vara stolt, kommentarer som "kanske en av de bästa bloggar jag läst", jag vet inte vad jag höll på med. Tror inte ens att jag tackat för alla kommentarer. Tack och förlåt. Förlåt för att jag sårade vissa personer i början, jag mådde inget vidare då, för snart exakt ett år sedan.

And therefore I try: To be myself with honesty.

Inspirationen flödar som aldrig förr just nu. Kanske var det nyttigt att träna lite idag. Nu tappar väl vissa av mina vänner hakan. Att jag, Johan, mongot, Juwhan skulle träna är ungefär lika troligt som att grisar skulle flyga. Det blev inget hårt pass, tog det lugnt. Man ska ju inte överanstränga sig i början. Jag försöker se detta som en start på något nytt. Imorgon ska jag ta tag i jobbsökandet. Hittade ett hyfast halvtidsjobb i tidningen. Jag är trött på att gå hemma och tänka på alla problem dag ut och dag in. Det är nog därför jag mår som jag mår. Nu ska jag snart till farmor och farfar och äta gås eller kyckling, trevligt. Tiderna förändras med vinden, idag slog det om till storm.

Rather be dead,
Than alive by your social values.

Jag lever för mina vänner och musiken.
Var inte rädda för att  snacka med mig.

Nothing else matters.